Mina söner lär sig mer matematik av att spela dataspel …

än av att gå i skolan!

Den riktiga sfinxen

Man har mätt förändringar i verbal, spatial och induktiv begåvning bland svenska trettonåringar sedan 1960-talet. Den begåvning som har störst betydelse för prestationer i matematik är den induktiva begåvningen. Aldrig förr har våra tonåringar haft så bra förutsättningar att klara sina matematikstudier som de har nu, om man ser till deras begåvning. Och aldrig förr har de varit så dåliga på matematik.

Vid fem års ålder lärde sig mina dataspelande söner principen för positionssystemet i basen tio. Om det krävs 130 000 experience points för att köpa mega-ultra svärdet, och man har 10 000 experience points, hur länge behöver man då spela innan man kan köpa svärdet? I de nya kursplanerna, Kunskapskraven i matematik för årskurs 3, används formuleringar som ”elevnära situationer” och ”vanligt förekommande sammanhang”, i samma dokument står det sedan att det talområde tioåringar skall behärska är 0-200. Det är en god tanke att den matematik som lärs ut skall vara förankrad i barnens vardag, men det vore bra om man då också tog reda på vilken matematik som förekommer i barnens vardag och inte la sig på en nivå som är många tio-potenser för låg.

Ett återkommande argument mot dataspel är att det är ohälsosamt att sitta stilla. Statens folkhälsoinstitut har sammanställt statistik om barns fysiska aktiviteter, TV-tittande och datoranvändning. De senaste tio åren noteras inga förändringar då det gäller barnens fysiska aktiviteter och heller inga förändringar då det gäller TV-tittandet. Datoranvändningen har däremot ökat markant. Det finns inget statistiskt samband mellan datoranvändning och fysisk aktivitet. Det finns däremot tydliga sociala skillnader, skillnader som har varit bestående under hela 2000-talet. Barn från den lägsta socioekonomiska gruppen ser mer på TV och ägnar sig i mindre grad åt fysiska aktiviteter, medan barn från den högsta socioekonomiska gruppen ser mindre på TV och ägnar sig mer åt fysiska aktiviteter. Det finns alltså ett statistiskt samband mellan fysiska aktiviteter och andra intressen men sambandet gäller TV-tittande inte datoranvändning.

Dataspelsmotståndarna får allt svårare att få gehör för sina ihåliga argument i takt med att de som blir angripna, dvs dataspelarna, blir äldre. De första dataspelarna är numera själva föräldrar och vi har hört dataspelsmotståndarnas alla argument sedan vi var barn. Härförleden var jag på en fest där alla närvarande var föräldrar och där samtalsämnet för kvällen var Minecraft. Alla barn och vissa föräldrar (exempelvis jag) spelar Minecraft. Min nioåriga son vill lära sig programmera så han kan bli som Notch. Min sexåriga son Googlar på engelska ord när han gör sina egna skin, han kan egentligen varken skriva eller läsa vare sig på svenska eller engelska. Bägge sönerna spelar in egna Minecraft-filmer. Vi har huset fullt av sex till nioåringar som diskuterar hur sfinxen (den riktiga) tappade näsan och hur pyramiderna (de riktiga) byggdes.

Familje-sfinx på vår Minecraft-server

Nioåringen pratar om att alla stackar i Minecraft innehåller 64 element, vilket halverat blir 32, vilket halverat blir 16, … Vid fem års ålder lärde dataspelen honom tio-potenser, vid nio års ålder lär de honom två-potenser. Jag har, som lärare, just lärt ut två-potenser till sextonåringar.

Nu har Minecrafts potential i skolan lyckligtvis uppmärksammats. Ny Teknik skriver om ett finskt företag som skall utveckla en pedagogisk variant av spelet. En av de finska initiativtagarna, Santeri Koivisto, kommenterar de utmaningar de står inför på följande sätt:

De flesta lärare är inte så duktiga på datorer, så en av utmaningarna är att göra det så enkelt som möjligt.

Annonser

Director’s cut

För ordningens skull publiceras här den oklippta versionen av årets kvalitetsredovisning. Så att den inte blir lika svår att hitta som andra kommunala dokument, dokument vilkas tillgänglighet för tankarna till Fort Knox.

Om man ska vara noga är det inte årets kvalitetsredovisning från matematikinstitutionen vid Katedralskolan i Lund; det är bara den ena av två delar, den del som jag skrivit och som i sin helhet ingår i den redovisning som en kollega i år sammanställt.

Eftersom illustrationer inte hör hemma i en kvalitetsredovisning, presenteras de istället här.

Digital strejk - Analog mailklient

Digital strejk - Väl genomtänkt GUI

Digital strejk - ...and...Action!

Årets redovisning handlar inte om ideologi utan om nonchalans. Texten finns i följande pdf-dokument:
Den del av Kvalitetsredovisningen Juni 2011 som handlar om IKT

Enligt instruktion är årets kvalitetsredovisning en direkt uppföljning av förra årets kvalitetsredovisning, vilken däremot uteslutande handlar om ideologi, eller snarare icke-ideologi. Texten finns i följande pdf-dokument:
Kvalitetsredovisning Juni 2010

Google och Lunds kommun

På kommunala datorer får man inte ha en Google bar på den kommunala webbläsare som kommunala beslutsfattare valt åt oss; vilket är en smärre detalj med tanke på att det överhuvudtaget inte går att få program installerade, jag gav själv upp för över ett år sedan.

Under vårterminen har jag ett antal gånger blivit uppsökt av kollegor som berättat att man inte kan använda ett Google-konto på kommunala plattformsdatorer. Jag använder själv bara plattformsdatorer för att skriva ut. Vid ett tillfälle bad jag en kollega visa, det gick då att logga på Google-kontot på den dator vi prövade. Jag orkade sedan inte gräva i varför det går på vissa datorer men inte på andra.

Idag när jag skulle skriva ut, behövde jag bara snabbt kolla upp ett mail på mitt gmail-konto, men se det gick inte på den slutna klient som jag lånat.

Det intressanta är nu inte om man aktivt försöker förhindra Google-användning eller bara schabblar med tekniken. Det intressanta är att det finns lärare som väljer att berätta detta för en ociviliserad vettvilling som skrev sitt sista mail till servicedesk för över ett år sedan; istället för att bara rapportera felet till IT-enheten.

Det hela för tankarna till Kävlinge. Där trodde lärare att de utsatts för nätcensur, när de inte kunde läsa kritiska inlägg om det kommunala vanstyret i Kävlinge. Det intressanta är nu inte om det var kommunalt schabbel med teknik eller inte. Det intressanta är att finns lärare som väljer att vända sig till Sydsvenskan; istället för att bara rapportera felet till IT-enheten.

Tänk om lärare fungerat på samma sätt när det gällde andra elektriska mokajänger. Tänk om de vände sig till bråkmakare eller massmedia när ljuset gick, istället för att be vaktmästeriet fixa en ny glödlampa. Eller om det cirkulerade rykten att vaktmästeriet medvetet ville ha det mörkt, samtidigt som det faktiskt var mörkt. Då hade nog vaktmästeriets makt ifrågasatts.

Ny mänsklig rättighet – Frihet att använda Internet

Enligt en nyligen publicerad FN-rapport är det ett brott mot internationell lag att frånta någon tillgång till Internet. De så kallade ”Special Rapporteurs” låter också meddela man har rätt till yttrandefrihet på Internet.

Hur kan jag nu komma farande med något så taffligt som Lunds kommun när Syrien i stort sett stänger ner Internet? Jag tillåter mig, trots de groteskt stora skillnaderna mellan Lunds kommun och diktaturer i mellanöstern, att anlägga en matematiklärares ankdammsperspektiv.

Det är ju själva attan också att Katedralskolans elever inte längre kan diskutera de månadens matematikproblem som publiceras på Spykens hemsida! Eller att Spyken-elever inte kan kolla in Katedralskolans matematikproblem. Då jag började på Katedralskolan för 9 år sedan hade nästan alla ämnen en egen hemsida. Allt var helt och hållet lärarinitiativ. Internet användes i samma anda som då Tim Berners-Lee uppfann World Wide Web på CERN, det hela uppfanns för att möjliggöra ett plattformsoberoende kunskaps- och idé-utbyte.

Från officiellt håll förmedlades all information på Katedralskolan, för 9 år sedan, via papplerslappar i fack.

Det första steget i den kommunala IT-strategi, som senare fick till följd att all normal datoranvändning förbjöds, var att överta kontrollen över Internet. Samtidigt som en kommunal webb-plattform köptes in, utgick det order om att vi inte längre fick göra ämneshemsidor. Vi skulle istället använda den nyligen inköpta kommunala helhetslösningen, för att på så vis legitimera de kommunala inköpen och lämna plats för kommunala webbredaktörer.

Den officiella anledningen till att kommunen numera har kontroll över hemsidor, är att det krävs kommunala experter för att tillgodose tillgängligheten, så att exempelvis synskadade skall kunna ta del av informationen. Denna officiella anledning har jag vid ett flertal tillfällen fått muntligen förklarad för mig, man har fått det att låta som om det krävs kommunal specialkunskap för att åstadkomma något så tekniskt avancerat. I själva verket krävs det endast att man följer rekommenderad standard för att tillgängligheten skall tillgodoses. (I andra sammanhang struntar man högaktningsfullt i rekommenderad HTML-standard, den rekommenderade standarden för matematiska formler kräver exempelvis Firefox, en webbläsare som i praktiken är förbjuden i Lunds kommun.)

Hur bra är då de kommunala experterna på tillgänglighet? I skrivande stund kan man få sig ett gott skratt genom att kolla in validerat.se om Lunds kommun.

Inlåsning, monopol och plattformsberoende lösningar

Efter en veckas fred har segern materialiserat sig. De nya datorerna kommer att tvinga fram plattformsoberoende lösningar (något som man hade kunnat förvänta sig redan från början i en av offentliga medel betald serviceinrättning, om bara de som tog beslut om inköpen frågade slutanvändarna vilka behov de hade istället för att fråga försäljarna vad de helst ville sälja).

Snart utlyses nästa krig, kriget mot de unkna idéerna.

Bye Bye SkyDrive!

Kriget är över – Vi vann

Efter 1 år, 6 månader och 20 dagars krig har vi vunnit över den kommunala dumheten. Hädanefter kommer IT-strategin på matematikinstitutionen på Katedralskolan i Lund att utgå från matematiklärares behov.

Ett stort tack till kommunala beslutsfattare och det kommunala multinationella mjukvaruföretaget, ni har med gemensamma ansträngningar skapat en IT-strategi som är så extrem att en sovjetisk planekonomi framstår som ett under av flexibilitet och valmöjligheter. Eftersom ni gick så långt bortom anständighetens gräns är monopolet nu brutet. Om ni bara tillåtit några enklare konkurrerande gratisprogram såsom Firefox hade vi aldrig kunnat få en total uppslutning. Firefox hade gjort det möjligt att använda den kommunala mail-klienten trots det kommunala schabblandet med tekniken. När ni vann slaget om webb-läsar-monopolet förlorade ni kriget.

Ett stort tack till IKT-enheten i Lunds kommun som inte ens lyckats tillhandahålla en dålig lösning som nästan fungerar. Om den dåliga lösningen, som Utbildningsförvaltningen och ansvariga politiker valt åt oss, nästan fungerat; hade vi kanske suttit fast i mail-och-ordbehandlings-träsket i många år framöver. Om vi bara hade kunnat spara våra dokument, på ett sådant sätt att dokumenten fanns kvar nästa gång vi startade datorn, hade vi aldrig kunnat få en sådan enighet kring IT-frågan. Ingen annan har såsom IKT-enheten i Lunds kommun kunnat skapa ett så stort lärarintresse för IT-strategier.

Det kommunala förbudet mot Open Source, det där förbudet som ingen vågar formulera i skrift men som ändå i praktiken gäller, kommer att omvärderas nu när de som tar beslut om inköpen också kan räkna. Matematiklärare vet att alla positiva heltal är större än noll.

De ändlösa God-Dag-Yxskaft-diskussionerna om varför det är förbjudet att skriva ut på de kommunala skrivarna om man kör Linux eller Mac OS X, går i graven då vi köper in en skrivare som är bortom kommunal kontroll.

De kommunala medarbetare som präglats av en kultur där okunskap är styrka och som därmed ser det som sin självklara rätt att sprida lögner till både lärare och elever, lögner som ”det går inte att installera Linux” eller ”det går inte att ändra BIOS-inställningarna”, har bidragit till vår seger.

De kommunala chefer som kommer till krismöten och drar av Power Points fullmatade med floskler har missuppfattat sin publik; det som går hem i den övre kommunala hierarkin, blev hos oss spiken i kistan på IKT-enhetens styre.

Slutligen en eloge till skolledningen som suttit hårt klämd mellan rosenrasande lärare och en nonchalant IKT-enhet. Katedralskolan har en skolledning som vågar avvika från kommunal norm, ett bättre omdöme kan ingen skolledning få.

Lunds Kommun i det förgångna

Det var en gång ett universitet med en kringliggande kommun. I utkanten av stadens akademiska centrum härskade det Kloka Rådet över den kommunala periferin. I periferin låg det en skola som var så anrik att den var anrikast i hela riket.

Det Kloka Rådet hade sedan länge spridit sin digitala klokhet till två andra läroverk i staden då de beslutade att den 23 oktober år 2009 förbjuda datorer även på den Anrika skolan. Istället för datorer fick den Anrika skolan hyra en sorts skinande digitala skrivmaskiner med rättstavningskontroll. De slitna gamla datorerna, som trots sin ålder hade gått att använda till exempelvis undervisning, förstördes av Kloka Rådet; ledamöterna i Kloka Rådet var nämligen måna om att skolorna i periferin skulle skina då de stolt visades upp för byborna.

Lärarna på den Anrika skolan väntade i det längsta på att deras rättstavningsmaskinerna skulle få utökad funktionalitet av den kommunala Rättstavningsenheten. Rättstavningens väktare hade dock svurit en ed att ingenting skulle få fördunkla rättstavningens ädla principer, det enda undantaget till deras noll-tolerans var om det skulle dyka upp något som hotade skolornas rättstavningsaktiviteter.

Så en dag hände det – än idag vet ingen vem av de oskuldsfulla barnen som i själva verket var en förklädd demon men – någon besudlade rättstavningsmaskinerna! Ett föråldrat spel av enklare karaktär, befann sig plötsligt på vissa av de blänkande maskinerna. Rättstavningens väktare kallade till krismöte och utan dröjsmål beslutades det att rättstavningsmaskinernas funktionalitet nu skulle utökas. Dagen därpå proklamerade väktarna att maskinerna numera inte bara kunde stava rätt utan även övervaka de oskuldsfulla barnen, så att inga fler demoner skulle störa de fridfulla rättstavningsövningarna.

Då lärarna insåg att endast demoner kunde rubba Rättstavningsenhetens noll-tolerans-princip; vände de sig till det Kloka Rådet och förklarade att deras elever behövde lära sig även andra saker än att stava rätt. De förklarade att även om Kloka Rådet i all sin klokhet beslutat omyndigförklara de mindre vetande anställda, så innebar det i förlängningen att Kloka Rådet även omyndigförklarade elever, och eleverna var ingalunda anställda av Kloka Rådet. Det var då det Kloka Rådet tänkte till.

Räkneövning – Sagan om de sönderslagna portarna

Finn fem fel!

Det var en klar och kall sommardag år 2010 då arkivdepartementets utsände slog sönder portarna till Katedralskolan och beslagtog skolans nyhetsarkiv.

“…arkivdepartementet,…,bestod helt enkelt av personer som hade till uppgift att spåra upp och samla alla exemplar av böcker, tidningar och andra dokument som hade överlevt sig själva och var mogna att förstöras.”

Då Katedralskolans arkivarie upptäckte stölden, sökte han upp Chefsarkivarien på arkivbyrån för att få en förklaring. Det konfiskerade arkivet innehöll ingenting som angick arkivdepartementet; det mesta handlade om elever som vunnit tävlingar genom åren, idrottsevenemang och andra skolaktiviteter som föga intresserade den kollektiva makten. Arkivarien fick dock inget svar.

”På arkivbyrån talade man inte gärna om sin sysselsättning.”

Enträget försökte arkivarien hävda att skolans nyhetsarkiv ingalunda tillhörde arkivbyrån och krävde ett möte för att få framföra sina ståndpunkter. Till slut föll Chefsarkivarien till föga och kallade till ett möte med andra chefer, även arkivarien var inbjuden. Hur mötet avlöpte förtäljer inte historien men Katedralskolans nyhetsarkiv återlämnades inte.

Arkivarien fortsatte under läsåret sin kamp för det arkiv han under flera år byggt upp. Slutligen lovade arkivbyrån att lämna tillbaka det de stulit. De bröt inte sitt löfte och arkivet är i skrivande stund inte längre i arkivbyråns ägo utan tillhör återigen Katedralskolan.

“Vi är inte intresserade av andras bästa, vi är bara intresserade av makt. Inte rikedomar eller lyx eller långt liv eller lycka: bara makt, ren makt”

Facit finns här

Facit – Sagan om de sönderslagna portarna

Det var en klar och kall sommardag år 2010 då arkivdepartementets utsände slog sönder portarna till Katedralskolan och beslagtog skolans nyhetsarkiv. (de som har absolut makt över tekniken behöver inte slå sönder några portar för att beslagta ett digitalt nyhetsarkiv)

“…arkivdepartementet,…,bestod helt enkelt av personer som hade till uppgift att spåra upp och samla alla exemplar av böcker, tidningar och andra dokument som hade överlevt sig själva och var mogna att förstöras.”

Då Katedralskolans arkivarie upptäckte stölden, sökte han upp Chefsarkivarien på arkivbyrån för att få en förklaring. Det konfiskerade arkivet innehöll ingenting som angick arkivdepartementet; det mesta handlade om elever som vunnit tävlingar genom åren, idrottsevenemang och andra skolaktiviteter som föga intresserade den kollektiva makten. Arkivarien fick dock inget svar.

“På arkivbyrån talade man inte gärna om sin sysselsättning.”

Enträget försökte arkivarien hävda att skolans nyhetsarkiv ingalunda tillhörde arkivbyrån och krävde ett möte för att få framföra sina ståndpunkter. Till slut föll Chefsarkivarien till föga och kallade till ett möte med andra chefer, även arkivarien var inbjuden. Hur mötet avlöpte förtäljer inte historien men Katedralskolans nyhetsarkiv återlämnades inte.

Arkivarien fortsatte under läsåret sin kamp för det arkiv han under flera år byggt upp. Slutligen lovade arkivbyrån att lämna tillbaka det de stulit. De bröt inte sitt löfte och arkivet är i skrivande stund inte längre i arkivbyråns ägo utan tillhör återigen Katedralskolan.

“Vi är inte intresserade av andras bästa, vi är bara intresserade av makt. Inte rikedomar eller lyx eller långt liv eller lycka: bara makt, ren makt”

Dessutom bör arkivbyrån/departementet genomgående bytas mot IT-enheten, eller IKT-enheten, eller Kommunikationsavdelningen, eller…; kärt barn byter ofta namn.

Facit till denna räkneövning