Mina söner lär sig mer matematik av att spela dataspel …

än av att gå i skolan!

Den riktiga sfinxen

Man har mätt förändringar i verbal, spatial och induktiv begåvning bland svenska trettonåringar sedan 1960-talet. Den begåvning som har störst betydelse för prestationer i matematik är den induktiva begåvningen. Aldrig förr har våra tonåringar haft så bra förutsättningar att klara sina matematikstudier som de har nu, om man ser till deras begåvning. Och aldrig förr har de varit så dåliga på matematik.

Vid fem års ålder lärde sig mina dataspelande söner principen för positionssystemet i basen tio. Om det krävs 130 000 experience points för att köpa mega-ultra svärdet, och man har 10 000 experience points, hur länge behöver man då spela innan man kan köpa svärdet? I de nya kursplanerna, Kunskapskraven i matematik för årskurs 3, används formuleringar som ”elevnära situationer” och ”vanligt förekommande sammanhang”, i samma dokument står det sedan att det talområde tioåringar skall behärska är 0-200. Det är en god tanke att den matematik som lärs ut skall vara förankrad i barnens vardag, men det vore bra om man då också tog reda på vilken matematik som förekommer i barnens vardag och inte la sig på en nivå som är många tio-potenser för låg.

Ett återkommande argument mot dataspel är att det är ohälsosamt att sitta stilla. Statens folkhälsoinstitut har sammanställt statistik om barns fysiska aktiviteter, TV-tittande och datoranvändning. De senaste tio åren noteras inga förändringar då det gäller barnens fysiska aktiviteter och heller inga förändringar då det gäller TV-tittandet. Datoranvändningen har däremot ökat markant. Det finns inget statistiskt samband mellan datoranvändning och fysisk aktivitet. Det finns däremot tydliga sociala skillnader, skillnader som har varit bestående under hela 2000-talet. Barn från den lägsta socioekonomiska gruppen ser mer på TV och ägnar sig i mindre grad åt fysiska aktiviteter, medan barn från den högsta socioekonomiska gruppen ser mindre på TV och ägnar sig mer åt fysiska aktiviteter. Det finns alltså ett statistiskt samband mellan fysiska aktiviteter och andra intressen men sambandet gäller TV-tittande inte datoranvändning.

Dataspelsmotståndarna får allt svårare att få gehör för sina ihåliga argument i takt med att de som blir angripna, dvs dataspelarna, blir äldre. De första dataspelarna är numera själva föräldrar och vi har hört dataspelsmotståndarnas alla argument sedan vi var barn. Härförleden var jag på en fest där alla närvarande var föräldrar och där samtalsämnet för kvällen var Minecraft. Alla barn och vissa föräldrar (exempelvis jag) spelar Minecraft. Min nioåriga son vill lära sig programmera så han kan bli som Notch. Min sexåriga son Googlar på engelska ord när han gör sina egna skin, han kan egentligen varken skriva eller läsa vare sig på svenska eller engelska. Bägge sönerna spelar in egna Minecraft-filmer. Vi har huset fullt av sex till nioåringar som diskuterar hur sfinxen (den riktiga) tappade näsan och hur pyramiderna (de riktiga) byggdes.

Familje-sfinx på vår Minecraft-server

Nioåringen pratar om att alla stackar i Minecraft innehåller 64 element, vilket halverat blir 32, vilket halverat blir 16, … Vid fem års ålder lärde dataspelen honom tio-potenser, vid nio års ålder lär de honom två-potenser. Jag har, som lärare, just lärt ut två-potenser till sextonåringar.

Nu har Minecrafts potential i skolan lyckligtvis uppmärksammats. Ny Teknik skriver om ett finskt företag som skall utveckla en pedagogisk variant av spelet. En av de finska initiativtagarna, Santeri Koivisto, kommenterar de utmaningar de står inför på följande sätt:

De flesta lärare är inte så duktiga på datorer, så en av utmaningarna är att göra det så enkelt som möjligt.

Annonser

Stora tänkare, utbildningsbyråkrater och esteter

Dagens tre viktiga mail
kl 8:10 “Steve Jobs 1955-2011”
kl 15:23 http://www.regeringen.se/sb/d/14058/a/176999, “Nya antagningsregler ska premiera ansträngning…Meritpoäng endast för matte och språk”
kl 19:47 ”Your Personal YouTube Digest” med ”Latest subscription updates from fractalzooms

Jag har just lärt mina elever hur man “stoppar in siffror i formler”. På Umeå Universitets hemsida finns tidigare nationella prov i matematik och tillhörande formelblad. Sex prov i Matematik B är publicerade. Alla sex prov innehåller uppgiften att lösa en andragradsekvation för hand, formeln finns i formelbladet. Uppgifterna innehåller ingen text, bara ”stoppa in siffror i formler”. Då man skall förklara för elever på samhällsvetenskapliga inriktningar varför denna kunskap är obligatorisk, kan man använda exempel ur vardagslivet. Då blir andragradsekvationerna “tillämpad matematik”. Processen att stoppa in siffror i formler kan visserligen inte klassas som matematik, så en mer korrekt benämning vore kanske “tillämpad procedurkunskap” eller ”procedurkunskap med vardagsanknytning”.

Vilken är då vardagsanknytningen? Ett typexempel är bonden som skall bygga en hage. Bonden kör först till affären och köper 25 meter staket. Efter inköpet kommer han på att hagen skall vara rektangulär och att ena sidan skall gränsa mot stallet. Sedan slår det honom plötsligt att hagen måste ha arean 40 kvadratmeter.

Om bonden klarat sin Matematik B, så tar han fram sin dator och Googlar på Umeå Universitet. På Umeå Universitets hemsida kan han kolla in den där pq-formeln i formelbladet. Sedan kan han “stoppa in siffror i formler” och bygga sin hage.

Man får hoppas att bonden inte gick Estetprogrammet på gymnasiet. Då är sannolikheten stor att han har matematikfobi eftersom han avslutade sina obligatoriska matematikstudier med ett IG (41.1% av eleverna på Estetprogrammet fick IG på senaste provet i MaB, vårterminen 2011).

…if I had to design a mechanism for the express purpose of destroying a child’s natural curiosity and love of pattern-making, I couldn’t possibly do as good a job as is currently being done— I simply wouldn’t have the imagination to come up with the kind of senseless, soul- crushing ideas that constitute contemporary mathematics education.

ur A Mathematician’s Lament av Paul Lockhart

Massmedia låter utbildningsbyråkraterna berätta om de vackra avsikterna med meritpoäng, men de nämner aldrig hur meritpoängen fungerar när de väl gått igenom hela utbildningsbyråkratin. De elever som läser extrakurser i matematik och som vill läsa vidare på LTH i Lund, kan få sammanlagt noll meritpoäng i matematik. Matematikintresserade elever kan däremot få meritpoäng om de läser franska. De elever som inte vill fortsätta med matematikintensiva studier kan få meritpoäng i matematik; ju mindre matematik som krävs i deras framtida utbildning, desto mer meritpoäng kan de få. Ansträngning skall premieras! Att ta sig igenom kurser som man garanterat inte är intresserad av, är ansträngande.

Vi behöver inte bönder som köper staketet innan de beslutar hur hagen skall se ut, och som inte känner till WolframAlpha. Vi behöver inte heller civilingenjörer som kan franska men som inte kan komma på egna matematiska metoder eftersom de aldrig fått lära sig de existerande metoderna. Och varför måste vi ge esteterna matematikfobi genom att tvinga dem göra något så oestetiskt som att “sätta in siffror i formler”.

Om Paul Lockhard fick bestämma över den matematik som matematikintresserade elever skulle läsa, och om TeamFresh fick bestämma över esteterna

TeamFresh: Fractal Zoom (hunting for fossils) Mandelbrot (HD) e203 (2^615)

så skulle vi nog få fler stora tänkare som hoppade av sina studier för att ta en kurs i kalligrafi, så att de sedan kunde bygga maskiner som prisades av andra stora tänkare.

Bill Gates år 1984

Och för att framtidens utbildningsbyråkrater inte skall tro att de kan stipulera vilken kunskap som är värdefull och vilken som är värdelös, borde Steve Jobs Stanford-föreläsning göras obligatorisk på alla gymnasieprogram. Man kan lägga in den i valfri matematikkurs; risken att den tränger ut någon värdefull kunskap, är infinitesimal.

Steve Jobs: How to live before you die